Inte lätt...

Idag har jag fattat de slutgiltliga beslutet. Idag blev samtalet till vetrinären gjord. Inget jag sett fram emot, haft mycket fram och tebax.Funderat, om de inte finns nån lösning? men har ej funnit nån. Har insett att detta är den bästa lösningen för de inblandade. Har tänkt och tänkt. Vill som sagt inte att nån ska må dåligt. Och de gör vi alla just nu. Har flera faktorer på vår vovve som gör att det är bäst detta. Sen är man nog tyvärr så inpräntad själv att de är svårt att ändra ett visst beteende.försöka göra på annat vis.har tagit råd och tips från andra på vad man kan göra. En sak jag inte kommer göra är att medicinera honom. Därav har nu beslutet tagit att lilla underbara goa texas ska få somna in. Han ska få joina sina två systrar i Nangiala. 

De är med sorg i mitt hjärta att de får bli såhär. Men när han inte mår bra och man ser det på honom. De som vet hur texas är,och ser honom. De som är en ordentlig djurvän ser att han mår ej bra. Vill inte att han ska lida, att han ska känna sig oönskad.

Jag/vi älskar honom av hela vårt hjärta, men jag älskar min dotter och brorsdotter mer. När jag känner att deras liv,hotas av en matskål.. bara en bråkdel av alla orsaker.
Ja jag tänker inte sitta här och skriva ner alla klagomål. Han är en underbar vovvis på sitt sätt. Bara lite för energisk. Puss på dig mitt hjärtegull texas. Hoppas att du kommer förstå. Att jag inte vill detta igentligen men är ett måste.

Annars idag så har jag beställt glasögon, och jag har verkligen hittat ett par som jag gillar. Kristoffer bytte oxå bågar, rekomenderat av optikern. Han fräsade till sig lite.. *kul*

Nu är det mycket som händer, lite tråkigheter och lite roligheter..
Ska på ultraljud oxå framöver, hoppas de visar nått,så jag slipper ha ont.

nä nu får det duga för denna gång..
kram o hej!!!