Frustration,de är nog vad min man känner just nu, plus en massa ledsamhet.. Att han inte duger som pappa,att han inte lyckas..
Skruttan vill ju inte somna ensam och de verkar som att de inte är nån annan än jag som kan natta henne,om vi är hemma. Hon får panik.
De skär i mig,men jag vill verkligen att de ska funka. Han finns där och är en helt underbar pappa.
Om man kunde veta vad som pågår i skruttis lilla huvud och få veta varför. Vill ju inte leka med pappa,han får inte byta blöja på henne, INGET vill sig om jag är hemma,och ändå uppmuntrar jag.
vad jag göra?
Han skulle nog göra vad som helst för att få de att funka. Konstiga är,att så fort han inte är hemma,så pratar hon om honom hela tiden. och skiner upp som en sol,när vi pratar med honom i telefonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar